31/10 2010
Red först på Savanne, den stackars som ingen rider på längre. Red ner i gropen, och Maggan ville följa med för säkerhetens skull, och även lilla Alicia följde med, båda två på cykel.
Jag red lite nere på "ridbanan" och sen minilite på vägen, han var ganska så fin, men väldigt seg. Arbete var länge sedan han stötte på kan man säga. Blev lite mer taggad sen när han fick se de andra hästarna i hangen lägre bort, så jag gick till galopp-backen så han fick galoppera av sig lite. Stackarn har ingen kondition lägre, så vi tog det lite lugnt. Skrittade lugnt och snällt på hemvägen
Tog en promenad med Brinne sen, gick genom lilla skogen och ut på Kråklund. Bråkig som han var blev det tyvärr endel pisk, men efter ett tah började han komma ihåg vad han en gång lärt sig och började sköta sig bättre. Fick syn på skogsstigen längst bort på Kråklund och tänkte ta tillfället i akt och utforska det nu när jag var till fots.
Men den svängen var inte så liten som jag trodde, och ett tag där trodde jag att jag var helt och hållet vilse.
Men efter ungefär 1 timme och 10 minuter, massa käkning utav äckliga buskar (Brinne alltså, inte jag, även fast det såg sjukt smaskigt ut ?!?) och vadning i halv-sank-mark & hopp över disken så hittade vi hem. Även fast vi fick gena lite halvt över en gräsmatta.
Tröttponny som kom tillbaka till stallet i alla fall.
/Rebecca
Jag red lite nere på "ridbanan" och sen minilite på vägen, han var ganska så fin, men väldigt seg. Arbete var länge sedan han stötte på kan man säga. Blev lite mer taggad sen när han fick se de andra hästarna i hangen lägre bort, så jag gick till galopp-backen så han fick galoppera av sig lite. Stackarn har ingen kondition lägre, så vi tog det lite lugnt. Skrittade lugnt och snällt på hemvägen
Tog en promenad med Brinne sen, gick genom lilla skogen och ut på Kråklund. Bråkig som han var blev det tyvärr endel pisk, men efter ett tah började han komma ihåg vad han en gång lärt sig och började sköta sig bättre. Fick syn på skogsstigen längst bort på Kråklund och tänkte ta tillfället i akt och utforska det nu när jag var till fots.
Men den svängen var inte så liten som jag trodde, och ett tag där trodde jag att jag var helt och hållet vilse.
Men efter ungefär 1 timme och 10 minuter, massa käkning utav äckliga buskar (Brinne alltså, inte jag, även fast det såg sjukt smaskigt ut ?!?) och vadning i halv-sank-mark & hopp över disken så hittade vi hem. Även fast vi fick gena lite halvt över en gräsmatta.
Tröttponny som kom tillbaka till stallet i alla fall.
/Rebecca
Kommentarer
Trackback
